För tjock för att vara fjäril

Var imorse till barnmorksan på koll. Bra hemoglobin, blodtryck, ett hjärta som slog 150 slag/min och gått upp 1.1 kg sedan  jag blev gravid. Min bm är så trevlig. På vägen hem for jag via posten och butiken. Köpte Runebergstårta för att ”fira”.( Den var inte speciellt god) Men var någon liten som gillade det för fick ett par små sparkar som tack Nu ska jag njuta av lugnet ett par timmar innan William kommer hem.

Köpte för några veckor sedan en Angelsound på huuto.net. Begagnad för typ 20€.. Har testat den ett par gånger bara på skoj. På asken står det att man kan höra babyns hjärtljud från vecka 14-16. Men läste på nätet att många hört först mycket senare. Idag tänkte jag prova igen bara för att.. Ingen stress om jag inte hittar nåt. Såg ju den lilla förra veckan Men typ genast hittade jag den lillas hjärtljud. Räknade till 153 slag/minut P och W lyssnade också. Nu är det bara att vänta på rörelser, men tror jag känt nåt ”sprattel” redan….

Det värsta med att vara gravid är tröttheten (har tydligen redan glömt illamåendet och spyorna). Herregud så trött man kan vara, det är ju helt sjukt. När jag lite före jul skulle köra till mamma och pappa med William trodde jag vi skulle få stanna och sova lite. Samma när vi körde hem. Kom sen på att det kanske har med kaffet att göra. Drack inget kaffe då. Eller jo lite för att inte väcka misstankar hos mamma… hehe.. dricker alltid mycket kaffe där.. Men nu dricker jag nästan varje dag, 1-3 koppar/muggar. Inte piggare för det… Berocca hjälper inte heller. Jag som aldrig vilar på dagen/ eftermiddagen kan lätt sova 2-3 timmar nu om jag har möjlighet, och somna tidigare än vanligt på kvällen… Suck! Kanske det blir bättre när det blir vår och ljust ute. Nu känns det bara så långt borta.

Igår fick vi se det lilla krypet som växer i magen. Har flera nätter haft mardrömmar om att den dött. Och oroat mig som en tok vissa dagar. Tänk om den inte lever, dött för flera veckor sedan. Tänk om testen visat fel, att mitt mående bara spökat med mig.. tänk om ,tänk om… Kunde knappt sova natten före ultran. Sen när jag såg första sekunden på ultra-skärmen hann jag tänka, jaha, den lever inte… Krypet låg helt stilla i vilket som kändes som en evighet. Men gick kanske 2 sek i verkligheten innan jag hörde en röst som sade att här är hjärtat, och jag såg det själv i samma stund. Vilken lycka. Fällde ett par glädje/lättnads tårar Allt såg bra ut med ”Vännen”, h*n kvicknade till och sprattlade på resten av tiden Nu har jag lugnat ner mig och tänker njuta istället

Foglossningen har redan börjar spöka men försöker ignorera den efter bästa förmåga.. heh